Visioner
Idag hämtar jag mitt blogginlägg från Aftonbladet där Åsa Romson och Gustav Fridolin beskriver vilka visioner som vi har inom Miljöpartiet
” 2011 går mot sitt slut. När vi summerar året kan vi konstatera att mycket har handlat om att ta ansvar. Att ta ansvar för ekonomin, för jobben och för välfärden. Ibland har den politiska debatten låtit som en tävling där den som tar mest ansvar vinner.
Att ta ansvar är centralt. En regering som tar ansvar kan skapa trygghet och stabilitet. Men långsiktigt ansvar handlar inte bara om att bevara och förvalta de system som redan finns. När världen förändras måste politiken förändras. För att skapa framtidstro måste politiken våga mer. Vi måste våga ha visioner.
Vi måste våga ha visioner om ett samhälle där vi tar hand om varandra, även när vi blir sjuka eller gamla. Vi måste våga tro på ett samhälle där vi kan transportera oss, producera mat och framställa energi utan att samtidigt tära på jordens ändliga resurser. Vi måste våga ha modet att bygga en skola dit alla går med glädje.
Utan visioner begränsas politiken till att handla om hur de system som redan finns bäst ska skötas. Utan visioner blir politiken inriktad på att försvara de system som finns, i stället för att ständigt vara på väg mot något bättre. När visionerna försvinner från politiken tappar partierna medlemmar. Det är egentligen inte så konstigt: Ingen går med i ett parti för att bevara och förvalta det som redan finns. Det politiska engagemanget föds ur övertygelsen om att en förändring är möjlig.
Som politiker ska man akta sig för att lova för mycket. Men en sak kan vi lova: Vi kommer att fortsätta ha visioner om ett bättre samhälle. Det är vårt nyårslöfte 2012.
Åsa Romson och Gustav Fridolin ”
Problemet med dagens miljöpartiet de gröna är att man inte har så många visioner kvar. Partiet har förflackats och skiljer sig inte så mycket från de övriga partierna. Så gott som hela den tidigare systemkritiken är borta. Den här utvecklingen inleddes med Wetterstrand / Eriksson vid rodret, duktiga människor men i avsaknad av ideologisk kompass. Partiets politik blir inte grönare av att kalla den grön. Visserligen har man dragit till sig fler väljare och aktiva, men det har skett på bekostnad av politiken som har blivit tämligen oförarglig. Följaktligen konstaterar jag att det i dag i Sverige inte finns något politiskt parti som lever upp till de krav som de allt allvarligare miljö- och överlevnadsfrågorna ställer.
När ekonomisystemet nu knakar i fogarna, har jag en förhoppning: att 2012 ska bli det år då världen tillfullo förstår att vi inte kan äta pengar.
Hej Ulf
Jag delar inte din uppfattning. Det finns fortfarande en stark systemkritik i partiet. Vi är de enda partiet som verklign vill göra något åt klimatutsläppen.