Rött kort
Kristdemokraterna, Centern och nu också Socialdemokraterna föreslår nu att det skall vara avdragsgillt att bospara till den första bostaden. Socialdemokraterna anser att det även skall vara avdragsgillt för föräldrarna att bospara till sina barn. Att Centern och Kristdemokraterna driver på att man skall låta samhället betala ett sparande till en bostadsrätt är knappast förvånande. Det ligger liksom i linje med alliansens regeringspolitik att stärka de som redan har ekonomiska resurser, men att Socialdemokaterna nu väljer denna väg är märkligt.
Vi vet att den nuvarande regeringspolitiken har ökat de ekonomiska och sociala skillnaderna i samhället. Till den milda grad att 248 000 barn i landet växer upp i barnafattigdom enligt SCB:s definition. Det är 28 000 fler än 2011. Då väljer Socialdemokaterna att lägga ett förslag som skulle göra det avdragsgillt att avsätta pengar till en bostadsrätt i någon av de centrala delarna av Stockholm.
Vi är alla beroende av en bostad. Den sociala skiktningen och ett minmalt byggande i samhället har medfört att allt fler står utan ett egen bostad. Detta löser man inte att ge mer till de som redan har. Det borde vara rött kort på bostadspolitiska förslag som inte löser dessa problem först. Förslaget om avdragsgillt bostadssparande borde därför ombedelbart beläggas med rött kort.
Håller med dig Anders, men har för mig att MP stödde detta förslag?
Hej Niklas
Har också hört att några gröna riksdagsledmöter tycker att detta skulle vara en bra lösning, men jag skall göra vad jag kan inte detta blir partiets politik.
Hej Anders,
En slopad skatt tycker inte jag är att samhället betalar. Det är en icke-transaktion.
Men oavsett tolkningen är det en fråga om hur reformen finansieras. Det finns gott om företeelser som vore lämpligare att beskatta än ett sunt, långsiktigt sparande av värden skapade genom eget arbete som ska användas till något otvivelaktigt nyttigt i slutändan. Och gott om sämre saker att sluta subventionera med för den delen, såsom bolåneräntor.
Visst finns det de hushåll som inte kommer att ha råd att lägga säg 200 kr per barn och månad på sparande, vilket ger en rimlig insats efter 18 år och en riktigt bra insats om det kombineras med lite överskott från sommarjobb etc. Men så är ju barnfattigdomen en helt annan fråga som knappast har sin lösning i beskattning av en sparform som idag är mycket liten (och därmed är även dess bidrag till statskassan som måste finansieras rimligtvis beskedligt). Jag tycker det är en långsökt koppling.
Det är däremot inte långsökt att anta att de pengar som skulle sparas tas från kontot för guldkant i vardagen.
I stället hoppas jag att du driver att sparformen ska vara reglerad. Dvs att de obeskattade besparingarna har ett tak, enbart kan användas till bostäder samt är designat för långsiktighet och låg risk. Samtidigt kan man gott göra bostadsköande avdragsgillt. Norge har ett intressant system att titta på.
Så här ska det ju stå:
”Och DET FINNS gott om sämre saker att sluta subventionera med för den delen, såsom bolåneräntor.”
Hej Kami
Har svårt att se att det skulle vara en icketransikation för det offentliga. Om inte skatterna kommer in så fattas de någon annan stans.
Sedan tycker jag att det lämpligen att det hela vårt system skall ha som utgångspunkt i allas möjlighet att få samma hjälp